1969.
Femton år.
Mopedsommar.
Midsommar.
Vill iväg.
Föräldrarna tillåter Nås
men
brorsan får Sollerön
dit dom andra ska.
Nås…
det känns för nära
Man vill…
mot det okända
Jag och Bergman konfererar på kvällen.
Samlingsplatsen i Dalasågen,
delar på fem flaskor mellanöl,
fattar ett demokratiskt beslut,
(föräldrarna en röst, vi två)
Sollerön.
Upp på mopederna, iväg!
Halv tio redan.
Sex mil dit,
nej,
det går för sakta
trimmat eller ej.
In med mopparna i skogen.
Upp på vägen. Lifta.
Inga bilar på en midsommarafton…
Jo, en.
En brun Amazon..
Leif Hannestad,
han ska
till Solleröns Folkets Park.
Osannolikt.

Framme.
– Tack för skjutsen!
Snabba steg mot ingången
Plötsligt…
Magi.
Jojje Wadenius
gitarren
skär genom natten.
Nu!
Nu nu nu!
Det nya, spännande
Förbjudna!
Ta
mej
med!
Pughs stämma…
”Jag sitter och gungar, jag sitter och gungar och tänker på livets gång”
…skär…
”Jag gångar på vägar, jag gångar på vägar som tusentals trampat på”
…genom…
”Jag seeer på min själ, min själ, min sjää-äl”
…natten.
”Jag ser på min själ, min själ, min själ”
Midsommarnatten 1969
och man kan
se på sin själ

om vi kommit för sent
eller inte alls
vad hade då hänt
med livet

tack för biljetten
tack, Pugh